Den kanadensiska countrysångerskan Whitney Rose har sedan länge stulit hjärtat på sin nya hemstad Austin i Texas där hon tillsammans med sitt utsökta band lirar regelbundet på legendariska rock'n'roll-country-garage-rockabilly klubben Continental Club och på hippa honkytonkbaren White Horse. En vintage-country-traditionalist med ett bultande honkytonkhjärta utanpå kragen till sina utsökta thrift-store-countryfynd som blivit något av en stilikon längs de medvetna kvarteren runt South Congress och Lamar.
Genombrottet kom redan med hyllade debuten "Heartbreaker of the Year" vilken följdes upp av EP:n "South Texas Suite" inspelad i honkytonkhjälten Dale Watson's studio. Med namn som pianisten Earl Poole Ball (Gram Parsons, Buck Owens, Johnny Cash), telecaster-slingern Redd Volkaert (Merle Haggard) och basisten Kevin Smith (Willie Nelson) i kompet är det en storartad hyllning till sitt nya hem i Texas och hennes kärlek till countryns traditioner.
Senaste, och tredje, studio-albumet 'We Still Go to Rodeos' från 2020 producerades av Paul Kolderie (Radiohead, Hole, The Pixies, Uncle Tupelo, Lou Reed) bjöd på mer av Rose typiska retro-roots-jangle rock och var en sound-mässigt naturlig uppföljare på Raul Malo-producerade 'Rule 62' från 2017. En ljudbild där en fullfjädrad sångerska står med ena benet i Loretta Lynnoch Patsy Cline's honkytonk-boots, det andra i Nancy Sinatra's stilrena 60-talscountrypop och med höfterna svängandes till Muscle Shoals klassiska sydstatssoul.
För bara någon vecka sedan kom live-albumet 'Rodeos Live', vilket är en live-inspelning av 'We Still Go to Rodeos' från Bruce Robinson's analoga Bunker Studio i Lockhart, TX - som samtidigt dessutom släppts som live-video på YouTube.
"Playfully croons through tales of love and mischief with girlish breath and devilish twang." —Rolling Stone
"A sultry country classicist with a tremble in her voice, Whitney Rose is partial to the magisterial gestures of the 1950s and 1960s."—New York Times
"Rose has acquired a deft talent for penning timeless material...she's firmly etched her identity in a genre that begs for singularity simply to stand out."—Paste
